Threesome på tur

Oktober. Svingande solsken och härligt kylig luft. Lördag och överallt fullt med folk, klackstövlar klapprande över kullerstenarna, barnvagnar i trängseln på gågatan. Tonårstjejer med trotsande glassar i solkylan.
Och så vi. Daemon som en pelare mellan oss i platåskor och lång kjol. Jag måste lyfta huvudet för att betrakta hans leende målade läppar. Jag håller hans ena hand. Mattias har sin arm om hans rygg och handen nerstoppad i den bortre fickan på kjolbaken. Han ler också och det långa bruna håret fångas av vind.
”Jävla pervon”, hörs en vresig röst bakom oss. Spridda osäkra fnissningar.

*

”Vill du åka till Amsterdam?” Jag vände mig mot Daemon där han satt i vår soffa. Han skrattade överrumplat. ”Och göra vad då? Röka på?”
”Haha”, sa jag demonstrativt. ”Sån skit ska du inte hålla på med. Det förstör din vackra hjärna. Nej, vi funderade på en parklubb. Jag har kollat upp en på nätet som verkar schysst. Där kan man vara… öppen. Utan att behöva höra skit från folk. Som i lördags.”
Han nickade. ”Mhm. Men par…?”
”En gång i månaden får man ta med sig en extra kille om man vill. De kallar det trio night.”
Han skrattade. ”Jag fattar. Jag ska fundera på saken.”
”Läs på deras sajt”, sa jag, ”så får du se vad du tycker.”

Daemon

En daemon är ett djur, oupplösligt förbundet med sin ägare, en förlängning av dennes själ, fulländningen av dennes själ.
Relationen mellan människa och daemon är helig. Man rör aldrig vid en annan persons daemon, men daemons kan röra vid varandra. En daemon är nästan alltid det motsatta könet till sin ägare. I alla fall i Guldkompassen.
Men en daemon kan också vara den tredje spetsen i en triangel. Daemon kan vara en katalysator, en bild att projicera sina drömmar på. Sin längtan efter att bli sedd och förstådd. Sin längtan efter att få varje behov tillfredställt utan att behöva kommunicera. Eller tvärt om: sin längtan efter att automatiskt, ordlöst, kunna styra över en annan. Sin längtan efter att inte vara en annan. Att bli hel. Själsfränden, kroppsfränden, den omöjliga drömmen.

Vår daemon hade konstiga tänder. Det syntes när han log, och leendet var stort och glittrande. Vår daemon ville också bli sedd, därför hade han korsett på sig. Vår daemon var bångstyrig och lättledd på samma gång. Han dansade framför oss, men han vek undan med blicken.

Den här daemon fick mig att ifrågasätta. Den här daemon fick mig att prata. Jag och min man pratade till exempel om bisexualitet. Han visste att jag var nyfiken på att ha sex med en kvinna. Själv var han allergisk mot allt som liknade homosexualitet. Men bara på ytan.

Fotbollsgudinnan

[Detta är nån slags semi-footie-slash. Jag har inspirerats av två verkliga personer men skriver inte ut namnen. Du får själv gissa vilka förebilderna är, om du tycker det är intressant. Men berättelsen har ingen koppling till dem över huvud taget. Så klart.
Innehåller sexscener men inte särskilt explicita. Det är mera romance.]

Vi skriker, vi hurrar, och jag springer ut på planen, kastar mig över vem som helst som råkar vara i vägen, det kan inte vara sant, men det är sant. Alla kramas, klappas, dunkas, det är ett virrvarr av människor, de yr omkring som damm, och jag orkar fortfarande springa; jag skulle kunna springa hur långt som helst.
Så ser jag honom. Hästsvansen som håller tillbaka det bångstyriga håret är våt av svett, och hans ansikte… det lyser. Trots att jag sett glädje i det vid varenda vinst, inte minst de senaste två veckorna, har jag aldrig sett det stråla så. En rysning kommer från ryggslutet och letar sig ut i armarna, ut i huden som knottras.

Den omöjliga drömmen 2

Vi går på en stadsgata. Trottoaren är mörkgrå och torr. Det är precis i slutet av sommaren och luften börjar bli lätt och frisk igen. Man kan ha på sig långbyxor utan att svettas och t-shirt utan att frysa. Håret fladdrar precis lagom i vinden. Man skulle kanske kunna flyga drake.

Henric och Henrik håller mig i var sin hand, var och en på sitt sätt. Henrik håller hårt och svänger gärna på armen, så att min och hans gungar i takt. Henric håller lättare och mer försiktigt, släpper ofta och drar åt sig handen när han behöver den själv ett tag. Allt som oftast stannar han till och far ut med den andra armen, pekande på saker långt borta eller högt upp i luften. Ingenting verkar undgå hans blick, men det kommer inga ord som förklaring. All koncentration tycks vara riktad mot att se och uppfatta det som händer omkring honom.

Den omöjliga drömmen 1

Kroppen är lång och gänglig. Han verkar inte ha vuxit i den än. Armarna är väderkvarnsvingar i kraftig vind, huvudet slår i dörrposter. Ansiktet är ännu ett barns: Liten uppnäsa, halvöppen mun. Men ögonen är svarta och den skuggade håligheten kring dem skiftar i blått. Ögonen är trötta och bittra.

Han ligger utslängd på en säng med rena vita lakan, som en smutsig klädtrasa. Lampan i hotellrummet lyser stickande i taket, tv:n visar nattvideor med många ögon fästade, men utan lyssnande öron. Trött efterfest. Pliktskyldigast dricker man av de öl som finns kvar trots att det knappast skulle behövas, och man skrattar, utan att veta åt vad.
Han vrider sig i drucken halvsömn och lyssnar, somnar, svarar då och då på utkastade frågor. Det svarta håret ligger klistrat vid pannan av svett utblandad med cigarettrök.

Hon sitter i en stol, är betraktare och åhörare. En sak har hon i huvudet och på näthinnan och hon undviker att se dit av all sin kraft, men ögonen far över hans kropp, fastnar vid ansiktet, de halvslutna ögonen, och blir kvar där, trots att blicken till synes följer händelseförloppet i rummet.

Tvillingsjäl-bloggen

Här publicerar jag noveller och annat som jag inte annars vet vad jag ska göra av. Halvslashiga, romantiska eller dramanoveller på svenska, kanske dessutom en och annan skum betraktelse.