Oktober. Svingande solsken och härligt kylig luft. Lördag och överallt fullt med folk, klackstövlar klapprande över kullerstenarna, barnvagnar i trängseln på gågatan. Tonårstjejer med trotsande glassar i solkylan.
Och så vi. Daemon som en pelare mellan oss i platåskor och lång kjol. Jag måste lyfta huvudet för att betrakta hans leende målade läppar. Jag håller hans ena hand. Mattias har sin arm om hans rygg och handen nerstoppad i den bortre fickan på kjolbaken. Han ler också och det långa bruna håret fångas av vind.
”Jävla pervon”, hörs en vresig röst bakom oss. Spridda osäkra fnissningar.
*
”Vill du åka till Amsterdam?” Jag vände mig mot Daemon där han satt i vår soffa. Han skrattade överrumplat. ”Och göra vad då? Röka på?”
”Haha”, sa jag demonstrativt. ”Sån skit ska du inte hålla på med. Det förstör din vackra hjärna. Nej, vi funderade på en parklubb. Jag har kollat upp en på nätet som verkar schysst. Där kan man vara… öppen. Utan att behöva höra skit från folk. Som i lördags.”
Han nickade. ”Mhm. Men par…?”
”En gång i månaden får man ta med sig en extra kille om man vill. De kallar det trio night.”
Han skrattade. ”Jag fattar. Jag ska fundera på saken.”
”Läs på deras sajt”, sa jag, ”så får du se vad du tycker.” Read the rest of this entry »